God fortsättning!

Bloggen har haft jullov!

Anton har varit ledig i 10 dagar och det har varit underbart att ha honom hemma med oss tjejer (+hundarna)

Vi har haft en toppenjul med mycket paket, Ebba fick mest såklart, god mat och umgänge med släkten!

Vi inser verkligen nu att vi måste köpa oss ett hus så Ebba får ett eget rum att stoppa alla hennes saker i, finns ingen plats för grejorna. Vårt vardagsrum är överfullt med saker men inte bara hennes såklart, vi skulle behöva rensa bort sånt man egentligen inte behöver men sparar på ändå.. Jag har iaf börjat rensa lite porslin, sånt som är gammalt och vi inte vill ha kvar. Har väldigt mycket porslin från IKEA, och visst, det är billigt men ingen kvalité direkt. Vi har inte någon diskmaskin så när man alltid handdiskar är det lätt att porslinet går sönder. Köper man lite i taget och önskar sig vid födelsedagar/julafton så kan man nog få ihop ett fint set med porslin och glas.

Mitt nyårslöfte var att gå ner dom sista gravidkilona, är less på att känna mig som en degklump. Men det blir ingen bantning nu när jag ammar. Måste försöka träna mer istället! Har svårt att motivera mig att gå ut med vagnen när vägarna så så dåligt plogade här ute. Men det är ingen bortförklarning så skärpning Amanda! Kommer mig iväg till gymmet iaf typ 2ggr/v. Det är bara att kämpa på! Men måste hitta någon bra motivation så jag ger gärnet! Tips?

Bilder från dopet







Spännande med så mycket paket!

 

Bilder från jul



Ebba med sin farmor och farmorsfar







Vår lilla tjej har nu blivit 3 månader och det händer så mycket hela tiden, hon älskar sina händer. Antingen har hon handen i munnen och ska smaka på fingrarna eller ligger hon och inspekterar händerna/armarna och försöker även prata med handen. Hon sträcker sig efter leksaker och kan även greppa saker en kortare stund. Babygymmet är uppskattat. Förut kunde vem som helst hålla i henne och hon var nöjd men nu kan hon börja gråta om hon ser mig gå ut ur rummet och någon annan håller i henne. Med Anton går det oftast bra men ibland är det bara jag som duger. Visst är det skönt att få en slags bekräftelse på att hon tycker om mig och känner sig trygg hos mig men jag vill kunna lämna bort henne en stund utan att hon ska vara ledsen. Fast det där kommer väl i perioder, när hon är 15år vill hon väl inte ens se mig :P Henns mage blir bättre och bättre, syns väldigt tydligt när magen är iordning för då är hon världens gladaste! Är så kul att följa hennes utveckling, älskade Ebba!