3 cm!

Jag är så glad och taggad! Hade börjat förbereda mig på att jag skulle bli tvungen att gå över två veckor.... Kände mig lite depp imorse och såg inte riktigt något slut på detta.. hade jag inte haft så mycket foglossningar så hade jag nog orkat med graviditeten bättre... Men det blir tungt när man inte orkar göra något och får ont om man gör minsta lilla...

Skulle ta upp det med BM idag och höra om man verkligen måste vänta 2 veckor innan dom sätter igång en... Berättade när jag kom till BM att jag har haft mycket sammandragningar och igår kände jag hur bebis huvud "borrade" sig neråt.... Hon tyckte det lät som om något var på gång och tyckte magen hade sjunkit ner väldigt mycket. Hon föreslog att hon skulle göra en sk "hinnsvepning" som brukar sätta igång förlossningen, om det är moget.. Först mätte hon sf-måttet(glömde fråga vad det låg på), sen kände hon på huvudet och det var fixerat! Kollade hjärtljudet som lät bra och låg på 145-147..
Sen var det dags för "hinnsvepningen", hon föreberedde mig på att det kunde göra ont.. Såg på BM att hon såg lite chockad ut.... Vilket jag också blev när hon sa att jag var öppen 3cm! Då sa jag, hur kan jag vara det.... vissa vill ju typ dö av smärta och är bara öppen 1 cm.... Hon sa att alla är ju olika :)
Hinnsvepningen kändes rätt så ordentligt, men jag var bara glad för att det faktiskt är påväg att hända något!!!
BM tyckte jag skulle åka hem och vila upp mig.... hon trodde att det nog inte var så länge kvar tills vi fick träffa bebis... FAST man vet aldrig... det kan ju dröja också.. vi bokade in en till tid på fredag, dock så trodde hon inte att vi skulle ses då... :) Så nu håller jag tummarna att det faktiskt kommer lite mer värkar snart... Sammandragningarna har blivit ondare men fortfarande väldigt hanterbara... ca 10 min mellan sammandragningarna..

Fattar inte att jag och Anton snart är föräldrar..... ska bli så spännande! :)